p u m s

min älskade ronja.

vår älskade käraste dotter ronja har lämnat oss ikväll och sorgen är obeskrivlig, jag mår illa och känner spyan tränga upp i halsen. huvudet dunkar och det känns inte som att det finns någon morgondag, som att jag inte vill att det livet ska fortsätta utan henne.

jag kommer aldrig att ta till mig och älska en annan hund på det sättet som jag gjorde med ronja. allt hon har lärt mig, från praktiska saker till känslor går inte att beskriva.

du var mitt allt ronja, så som jag sa till dig, varje natt innan vi somnade. en liten nätt puss på pannan och ett "mamma älskar dig, mest av allt." det är så himla tomt här hemma nu, allt allt allt från halsband och koppel till biabädden som gapar tom, mest jobbigt av allt kommer att vara att försöka sova då hon så gott som alltid låg och sov mellan oss, varje natt.

när du opererades för ett och ett halvt år sen så lovade jag mig själv att ta vara på tiden som vi har kvar, som bonustid, och det har jag oxå gjort, finns i n g e n t i n g som jag ångrar att jag har eller inte har gjort med dig, men likt förbannat skar det så i hjärtat att se dig dålig idag och ännu värre att få se dig somna in och aldrig få se dig vakna igen. om jag hade en enda önskan i världen nu så vore det att få tillbaka dig och få ha dig för all framtid, men jag vet att det inte fungerar så.

jag vill bara bita i någonting hårt och skrika rakt ut, sorgen är så stor. när jag tittar på bilderna av dig så slås jag gång på gång av häpnad av hur vacker du verkligen var, men tårarna gör att mina ögon knappt ser mer.

vila i frid ronja, du var en sann trotjänare som alltid fanns vid min sida och aldrig gjorde mig besviken eller sårad. vila i frid ronja, nu får du jaga fåglar i all oändlighet i himlen.
vila i frid ronja, tack för allt du har gett oss, vi kommer aldrig att glömma dig !