för ett år sen...
i många många veckor hade du trakasserat mamma, sparkat massor, tryckt på en massa nerver och hållt henne vaken / kissnödig måååånga nätter (men det gör du ju nu oxå;)) enda gången du var helt lugn där i magen var när mamma körde som en biltjuv med BTO:n, det gillade du redan då :)
på morgonen (kring 5) ringde din kära mamma till mig för att berätta att hennes slempropp hade gått, varför jag skulle vakna då vet jag inte än idag, jag menar, vad kunde jag göra åt saken? :p
klockan 13.00 hade hon tid till barnmorskan, greta, men vi fick fara dit tidigare. väl framme hos henne så säger greta att värkarna kommer att börja på eftermiddagen, kring ett-två tiden skulle hon gissa på. "tokiga tant" tänkte din mamma och jag, hon hade ju inte minsta lilla känning ju.... hmpf...
väl "hemma" på syrénvägen slår vi på tvn, äter lunch, skottar gården och vid ett tiden ser jag hur din mamma står och vrider och vänder på sig (ett gäng konstiga grimaser kommer oxå fram) och säger att hon känner sig konstig i magen och att det värker i ryggen. undrar vad det kan vara, "kanske jag har ätit något konstigt", säger hon. nej collin, ibland kan din mamma vara lite... hmm... låt oss kalla det förvirrad ;)
din mamma ringde till öystein som skulle börja köra mot övertorneå så fort som möjligt. vi ringde även till mallan för att göra honom redo på att han kanske måste köra in mamma till bb. mallan fick panik och det tog ett bra tag att få honom att inse att det absolut inte är dags ännu och att vi absolut inte ska ringa ambulans !
mycket riktigt, då hade du bestämt att nej nu tusan är det dags att komma ut, så vi började att klocka latens-värkarna och dom kom rätt regelbundet så din mamma ringde in till förlossningen för att höra vad vi skulle göra. dom tyckte att hon kunde komma in när värkarna var regelbundna men att hon inte skulle vänta alltför länge då det var snöstorm ute och e4:an var avstängd på vissa ställen där lastbilar hade vält.
efter att mamma hade ringt runt och berättat till mommo och moffa, martin, mia, m.fl. att värkarna hade dragit igång så kom alla för att hälsa på.
håkan kom inspringande. (pia gick som "normalt" folk gör och log med hela ansiktet) moffa sa ett ultrasnabbt hej till mig som stog på bron och rökte, efter ca 2 minuter kikade han ut och sa "vet du pums, jag ska bli morfar nu!) jag skrattade och sa "jaa, håkan, det ser ju ut som det!"
efter det kom martin och tittade på din mamma och frågade vad hon skulle göra senare idag. "vad tror du martin?! åka in till bb kanske?!" det hade inte martin tänkt på. sen frågade han vad dom skulle göra på julafton (ja, martin var nog lite chockad).
mia kom såklart oxå och var lite lätt äckad/gråtmild, mia hade grov babyfobi innan du kom ;) vem hade kunnat ana att hon skulle bli helt fantastisk med dig och bli din favoritfamn näst efter mammas ? :)
vi försökte att få tag på en bil som ni kunde åka in med ( mammas volvo hade inte motorvärmare och det var kallt) så mamma frågade morbror martin om vi kanske fick låna hans bil men det fick vi inte. tillslut så blev det så att moffa lämnade hans merca och monterade in bilbarnstolen dit istället, så att ni kunde åka direkt när öystein kom från norge. frågan var bara om han skulle hinna? snöstorm. frågan var ju om vägen skulle vara avstängd.
vi bad mallan att köpa med en pizza när han kom, han trodde att vi skämtade, hur kunde mamma tänka på mat NU? sen blev han superirriterad när vi sa att han får välja pizzasort själv.
så slutade äntligen mallan att jobba och kom inspringande (med en gigantisk pizza i famnen), vägrade ta av sig skorna och jackan och redo att åka.
vi satt och åt pizza och hade mysigt, förutom mallan som var likblek och hade behövt en papperspåse att andas i, då blev din mammas värkar kraftigare.
mallans ansiktuttryck när vi sa att vi skulle gå bada bastu var helt oslagbart :) :) :) stressen sken igenom och han plogade gården gång på gång på gång (det måste vara något manligt.)
vi hann även vila på soffan en stund, och din mamma drägglade som en vuxen karl och snarkade likaså, men sova behövde hon verkligen..
ca klockan tolv på natten kom öystein hem och jag kunde åka hem. sju på morgonen ringde jag till moffa då mamma inte svarade i telefon och moffa sa att ni nyss hade åkt in till sunderbyn. oj vad spännande !
när öystein skickade mms på dig och din mamma ringde så grät jag glädjetårar i säkert en timme. du var världens mest efterlängtade barn collin och inget av våra liv blev någonsin sig likt. den glädje och lycka du förmedlar är oslagbar. vi älskar dig, och de flesta i din närhet kommer nog inte bara alltid att komma ihåg din födelsedag, utan även 21:a, dagen innan med all drama ;)
collin, allas vår solstråle och prins, gudmor älskar dig !